Min högsta önskan är att jag kunde spola tillbaka tiden och stanna den. Spola tillbaka till den tiden då vi hade de som bäst, och sen stanna där föralltid.
Du är förlorad sen en lång tid tillbaka och inget kan nu bli som de en gång va.
De skrämmer mig, ångesten äter upp mig inifrån. Allt de svåra har gjort mig så mycket starkare men även den starkaste människan kan känna sig svag i bland. Jag känner ingenting jag känner bara smaken utav salt på mina läppar och blöta kinder. Jag känner mig tom,känslolös.
Jag kommer att resa mig igen, precis som alla andra gånger, tack vare att jag har fantastiska människor runt om mig. Medans du håller på att förlora dom.. Och du ser de inte själv och de kommer du nog sorgligt nog aldrig att göra.