Varje dag får man kämpa, kämpa för att komma en bit mot mål.
Det här är nog den längsta vandringen jag har gjort, och vissa dagar är ryggsäcken tyngre än dom andra. Jag vaknade senast inatt av tårar som rann längst min kind. Jag kämpar,sliter,gråter och skriker. Men jag ställer mig alltid upp och torkar mina tårar och vad jag än gör så får jag inte titta bakåt. Alltid fokusera framåt, för när jag väl är i mål så kommer den här vägen har vara så värd det. Och jag kommer vara starkast, du kommer att vara förloraren. Du kommer få titta bakåt, men då är jag redan där.. I mål och de är det försent.