Jag saknar min vän, jag saknar hon som var skälet till att jag gick upp morgonen och tog mig till skolan. Jag saknar hon som jag kunde prata om allt med. Jag saknar mitt andra hem. Jag saknar personen ja hittade på allt med. Hon som kunde få mig att gråta utav garv, hon ja delade min sjuka humor med. Hon som kunde mig som en öppen bok. Hon som var så lik mig,hon som lika gärna kunde ha varit min egna syster. Idag pratar vi knappt längre, det är läskigt hur allt kan vända så snabbt för skit saker. För saker som man borde ha växt i från, saker som man tycker att man borde kunna kämpa sig igenom. Saker som aldrig skulle kunna tänka sig förr att kasta bort vänskapen för.
Jag saknar dig vännen!